En av de små blå pojkarna dog för oss i natt. Vi har gjort allt vi kan, men den klarade sig inte. Det var en komplicerad förlossning, Chrissa var helt slut, brydde sig inte om sina ungar alls. Så vi har vakat och avlöst
varandra varannan timme och matat och duttad i baken, de gick ner så mycket första dygnet. Nu är de andra på väg upp igen, men vi får fortsätta mata, vi vet ju inte om Chrissa har någon mjölk ännu. Hon
har börjat slicka dem lite, ett gott tecken. Så får vi också tvångsmata Chrissa med AD en speciell mat för konvalecenter. Nog har vi att göra här. Vi är så trötta. Och lessna för den lille som
dog i husses händer i natt ....