Jag tittar och tittar i baken på de små. Fortfarande är jag osäker på vilket kön de har. Pust och stön! Väntar otåligt på min svägerska som är expert. Hon kommer till helgen. Och så
har jag en vän också som kommer och tittar, då var det väl själve den om vi inte ska komma underfund med detta! Husse har för bråttom liksom, han blir stressad av att de skriker när man håller upp dem,
ja ja, det är ju kille det sa vi ju från början, lägg ner ungen i lådan, säger han! Medan jag ändrar mig från den ena dagen till den andra. Varför har jag så svårt för detta? Men annars är
allt väl, de små går upp som de ska, de äter och äter.